ångest.

ångesten som kryper in i kroppen då det snart är dags att börja jobba igen, varit i kontakt med jobbet och väntar på att dem ska återkomma med svar på om jag ska fortsätta på comhem eller om det blir något annat. att börja jobba är inget problem alls men just det här med att inte ha normala arbetstider, jag kan sluta allt mellan 15.00-21.30 och det känns förjävligt.. skulle stefan ha haft normala arbetstider skulle jag int ha brytt mig men då han jobbar förmiddag ena veckan och eftermiddag andra veckan och jag har inga bestämda veckor utan det är olika varje vecka, känns som jag aldrig kommer att få träffa min son..  jag vill bara grina då det här är så jävla hemskt, och att hitta ett annat jobb med bättre tider är inte så jävla lätt..

just nu känns allt bara skit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback