att vara ovänner.
alltså det finns ingenting jag hatar så mycket som att vara ovänner och det är jag och stefan expert på att vara, eller ja vi är duktiga på att tjafsa om småsaker och jag ba hatar det. varför måste man störa sig på småsaker? varför måste man börja tjafsa om minsta lilla? varför kan man inte bara nöja sig och vara glad?
att skriva om vårt förhållande är väl inget jag borde göra egentligen för ingen annan har med det att göra, men folk runt om oss märker väl när vi irriterar oss på varandra och blir uppkäftig mot varandra. jag tror att vi behöver visa varandra
mer kärlek och bara vara nångång, för vi är sämst på att bara vara och rå om varandra och det saknar jag massor.
så många gånger vi tjafsar och man bara funderar på att flytta ifrån varandra men så fungerar det inte då vi har ett barn ihop,vi har ett hus ihop och vi har ett liv ihop, jag vill bara att allt ska vara bra. idag är en sån dag då allt bara slutade i tårar och han for då vi inte klarade av att vara upp i varandra, nu har vi pratat med varandra medans han varit på jobbet och allt har varit bra. just nu vill jag bara att han ska komma hem, han är allt jag har och den ända jag vill dela mitt liv med.
min finaste.
Kommentarer
Anonym säger:
Försök att prata om de små saker ni är irriterad på när ni båda är lugn och inte kasta allt i ansiktet på varandra när ni redan är irriterad, väldigt svårt men ge det ett försök! :)
Trackback