abjuhr.blogg.se

jag måste börja med att skriva att jag tycker att föräldrar som har kolikbarn gör det så himla bra, själv var jag berädd på att få ett barn med kolik då jag hade det själv som bebis. men ut tittade världens snällaste pojk ut, min mamma vart förvånad över att han var så snäll och knappt grinade nånting då hon träffade honom första gången.

iallafall så varför jag började inlägget såhär var för att jag har haft min första riktigt jobbiga natt, junior vaknade redan innan fyra nångång och då la jag honom i våran säng. brukar lägga honom längst ut så inte stefan ska komma åt honom då han inte vet att han ligger där men stefan vaknade och tyckte jag skulle lägga honom i mitten ändå, grinig som han var så lyckades jag ändå få honom att somna. men efter nån minut råkade stefan röra på sig och junior vart galen, han grinade massor och mer en vad han någonsin har gjort. tog upp honom och försökte lugna han men hjälpte inte så tänkte att han kanske hade ont i magen så tog med mig en pysventil och gick och la han på skötbordet, fick inte ut nå luft alls ur honom så han fortsatte vara lika ledsen då jag tog upp honom igen.

stefan for mot jobbet och jag gick fram och tillbaka i hela huset och försökte trösta honom och vagga honom men han ändrad ingenting, samma skrikgrin fortfarande. stefan brukar alltid lyckas trösta honom så bra så varför var inte han hemma? efter typ en timma somnade han och då la jag mig försiktigt i sängen med honom på bröstet, han vaknade så vaggade honom och han somnade om. la mig och blundade lite också, men kunde inte slappna av då han fortfarande snyftade i sömnen. 

men vi somnade en stund och vaknade av grin igen, jag kände mig totalt värdelös som aldrig fick honom nöjd. gick upp och tänkte byta blöja och testa en pysventil igen och den här gången gick det bättre, kom lite bajs och ungen vart nöjd. la honom på sängen utan att han gnällde, första gången han log åt mig idag så kändes skönt. kunde passa på att springa på toa själv som jag längtat efter och när jag kommer tillbaka så ligget det en nöjd unge som bajsat mer, nu är han äntligen sig själv igen. skrattar, busar och charmar som vanligt.

lilleman måste haft riktigt ont i magen, är väl för att magen är van med att bara få ersättning och jag nu har provat gett lite annat. 

men det gjorde riktigt ont i mamma hjärtat då han grinade i timmar, jag kände mig totalt värdelös som inte fick honom nöjd. men tänkte samtidigt på hur snäll han är annars och att det finns dem som har det tusen gånger värre.